Under bokmässan kan det hända att du får chans att träffa några riktigt stora och kända författare. Jag var i English bookshops monter när Meg Rosoff hade signering. Jag fick en pratstund med henne om skrivande och författarlivet. Denna ALMA-pristagare skriver fantastiska böcker. Hon är så bra att de beslutade att ge henne ALMA-priset efter att hon bara skrivit 3 böcker. Jag köpte how I live now och hon signerade den till mig och Vide. Boken handlar om femtonåriga Daisy som har blivit skickad till England över sommarlovet. Världsproblem gör att livet förändrar drastiskt för alla. Mitt i detta kaos blir Daisy kär. Livet är förändrat för alltid. En rak, ärlig och kärleksfull berättelse. Läs den och allt annat av henne.
I morse såg vi hur vår katt tittade på oss med stora ögon från gästhusets fönster. Det var jag som hade råkat låsa in honom i går eftermiddag. De andra i familjen var inte så glada på mig just då.
Men som min kompis Johanna sa:
”Levde den?”
”Ja, så klart!”
”Men då så!”
Idag sitter jag och skissar på en ful och sliten katt, det är till någon annans text. Jag tycker om att rita djur och jag tycker att varje hem behöver ett husdjur. Men sedan vi lämnade innerstaden för 4 år sedan och kom till Kummelnäs har vi fått en del märkliga husdjur.
I julas bodde det fåglar i julgranen. Förra sommaren hade vi en groda på toaletten. Men den som engagerat oss mest var paddan som bodde i källaren. Min man bar ut den till en lövhög långt ifrån huset. På våren satt jag ensam hemma då jag hör en stor krasch kombinerat med en speldosemelodi.
Det var som taget ur en skräckfilm och precis som ”de-inte-allt-för-smarta-för-de-kommer-snart-bli-mördade”-personerna i skräckfilmer gick jag för att kolla var ljudet kom ifrån. På darriga ben tog jag mig ner till badrummet och såg att det var serviceluckan som hade ramlat på en barnleksak. Kakelkross låg spritt över golvet. Jag kikade in i hålet i väggen och såg bara mörker och jord. Jag sprang upp och ringde min man. Jag undrade vem som kunde ha tagit sig in. Han sa lugnande att det inte kunde vara en man i alla fall, hålet var för litet. Jag hade precis sett den läskiga TV-serien ”Mannen under trappan” och jag trodde att det kanske var han. Någon månad senare ser vi inkräktaren – paddan var tillbaka!
Barnen satte en grön PET-kork på hans huvud vilket fick honom att se ut som en sur fransk gendarm. När vi kom ner några timmar senare satt han fortfarande och blängde på oss under sin gröna PET-hatt.
På Skrivarakademin fick vi till uppgift att skriva en dikt, så här blev min:
INKRÄKTARE
Dimma över gräsmattan
Paddan bor inte under trappan
inte mannen heller
Bara stenar och jord som kväker
och hotar
Vi har börjat spela in Cirkus Caramba och eldslukarmysteriet som ljudbok. My Engström Rhenman är den suveräna uppläsaren. Jag och Andreas har fått leka publik och skrikande barn. Det här kommer att bli så bra, så bra!
Jag sprang/hasade 8 km på stumma ben. Jag var klibbig, varm och förbannade solen. Jag var arg när jag kom hem och sa att jag aldrig skulle springa ett 1-mils lopp mer. Jag sa att från och med nu blir det bara slalom, yoga och korta lopp där jag kastar färg på andra. Jag sa att jag bara skulle springa 5 km av midnattsloppet, bryta och gå in på en av barerna i stället. Jag till och med googlade på om löpning var nyttigt.
Det var det.
Fan.
Jag har nått till redigering av boken, jag kanske inte ska kalla det slutredigering för det kommer att bli många vändor till. Familjen får lyssna på ett kapitel i taget, under protest! Det händer att unga kommer och säger till mig. ”åh, vad roligt för din familj att höra dina böcker först”. Nej, tyvärr. Oftast ropar de: ”Neeeej, inte nu! Vi måste kolla på det här klippet med en katt som ser dum ut, limma någon bräda, gå på toaletten, ta sig en kaffe, peta sig i näsan”. De är hårda kritiker, men de gör mig bättre.
Nu har jag lyssnat igenom alla 40 avsnitt av ”Skriv en bestseller och en annan bok”. Ninni Schulman & Caroline Eriksson är båda heltidsförfattare. De är så sympatiska och jag tycker om hur de delar med sig av både misslyckanden och framgångar. De känns som mina kompisar nu. Podden följer förloppet från idéer till färdigt manus. De brukar då och då ha en gäst som de intervjuar och alla deras gäster hade något intressant att lära ut. Okej, flera av dem har jag haft som föreläsare eller lärare på Skrivarakademin men jag tyckte ändå att de gav mig något nytt. Podden passar alla som vill ge ut en bok, oavsett genré.
Perfekt att lyssna på i sommar när du ligger i hängmattan eller rensar ogräs eller kurar inne i regnet.
(Vilken life-style mobil jag har. Hade precis bytt ut den trasiga fronten, struntat i att köpa skal, när jag sprang in till Rosie och tappade mobilen mot hennes köksgolv. Krasch! Nu får den se ut så här. Jag straffar mig själv. Hon är så klantig ibland den där Åsa. Suck!)
Vi skulle fira svärmor på landet. Jag skulle ha klänning och hatt, men det var så kallt att jag fick handla kläder i närmaste butik – Granngården.
Servicebyxa och flanellskjorta à 199 kr.
Jag var inte snyggast, men hey, ”servicebrallan” visade sig vara ”turbrallan” och jag vann både skyttet och boullen.
Så fort vi var på väg ut började det regna och eftersom vi ALLTID lämnar våra paraplyn överallt och vårt sista glömde vi på midsommarafton, stannade vi inne. Jag gjorde ett bokmärke i cerenit-lera. Clownen Pekka har en likadan dress, just saying.
Så var det dags för vernissage. Jag ställde ut skisser och orginal-illustrationer ur böckerna om ”Cirkus Caramba”. Ingen eldslukning idag, det passar inte så bra på bibliotek, de är rädda att jag bränner ner hela HCE-sektionen.
Det var en sådan där perfekt solig och varm dag, så jag var i hård konkurrens med sommarsolen.
Jag blev så glad över att så många valde att komma förbi biblioteket. I stället för att bli läckert solbrända satsar vi på att bli bleka och intressanta.
Skiss ur ”Cirkus Caramba och drottningmysteriet”. Sotar-Mojje på pantbanken.
Små original ur alla tre böcker. Jag har arbetat i akvarell och tusch. Jag ville ha en gammaldags sagokänsla därför har jag arbetat för hand och låtit papprets struktur synas i trycket.
Eldslukerskan Cayenne kör efter en misstänkt tjuv. Cirkusdirektören och husmusen Hubert sitter i sidovagnen.
Roligt att få visa upp bilden i färg. I boken är den här i svart-vitt.