Boktips – fröken spöke och den hemska hästen

Som de flesta författare och illustratör är jag även en boknörd. När jag fick frågan för några år sedan om jag ville illustrera hästböcker hoppade 10-åriga Åsa ut och svarade: ”nej, jag gillar inte hästböcker”.
Efteråt rannsakade jag mig själv: jag sa ”nej” till ett betalt jobb för ett bra förlag, min inre tioåring är väldigt dålig för min business.
Men jag sa inte nej till att illustrera Kerstin Lundberg Hahns bok ”fröken spöke och den hemska hästen”. Ute nu.

Här ett utdrag av recensionen som publicerades i BTJ-häftet.
Lektör Britt Engdal

”Fröken Spöke och den hemska
hästen är den nionde boken i serien om klasskamraterna och deras älskade vikarie. Rut, som älskar hästar och
ridning, bjuder med Ebba, Ivar och fröken Spöke till hästgården, där hon försöker lära dem att umgås med de
enligt henne underbara hästarna. Men alla kan bära på hemliga rädslor, så även ett spöke. Berättelsen är skriven på
ett klart, enkelt och väl genomarbetat språk och är som alla delarna i serien både rolig, spännande och tänkvärd.
Boken är rikt illustrerad av Åsa Rosén med fina bilder i tusch och akvarell, skickligt och detaljerat gjorda,
balanserande precis mellan realism och magi. Liksom övriga böcker i serien avslutas berättelsen med en liten dikt,
skriven av en av klasskamraterna, denna gång den hästglada Rut, som får uttrycka sin kärlek till hästarna på ett
känsligt och koncentrerat sätt. ”

Lögnernas träd-boktips!

Fjortonåriga Faith flyr England med sin familj och bosätter sig på en ogästvänlig ö. Omständigheterna kring varför de måste hålla sig gömda är inget som Faith får veta, men hon förstår att det har något med hennes pappas hemliga forskning att göra.
När pappan dör hastigt konstateras det att han har begått självmord, men Faith är övertygad om att det rör sig om mord och hon såg någonting under mordnatten. Det här utspelar sig i det viktorianska England och ingen lyssnar på vad en flicka har att säga. Hon måste ta reda på sanningen själv.
En riktigt spännande bok, jag ville aldrig att den skulle ta slut!

Ingenting och allting – boktips!

Maddy har en immunsjukdom som gör att hon måste isoleras från omvärlden. Hon har inte lämnat sitt hem på 17-år. Hon är ”barnet i bubblan”. De enda hon träffar är sin mamma som är läkare och assistenten Carla. En familj flyttar in i grannhuset och sonen Olly förändrar Maddys trista isolerade liv. Det här boken är vacker, charmig, rolig, smärtsam, enormt sorglig och helt fantastisk. Boken är fylld av små fyndiga illustrationer, vilket ger den ännu ett extra hjärta.

Boktips – Röd som blod

Röd som blod av Salla Simukka är en spännande och brutal ungdomsbok. Lumikki dras in i en värld med narkotika-smuggling och trafficking. Lumikki påminner om en ung Lisbeth Salander på många sätt. Det här är action för unga vuxna. Boken är del i en trilogi som alla anspelar på Snövit, Lumikki på finska.
Som Snövits mor säger: Om jag ändå fick ett barn så vitt som snö, så rött som blod och svart som ebenholts.
Böckerna är väldigt snyggt formgivna. Den första boken har röda boksidor, andra vita och den sista svarta. Så genomtänkt. Snygg present att ge bort och som jag sa – grymt bra böcker.

Boktips – Myteriet på Bounty

Den här boken känns som en gammal klassiker fastän den är nyskriven. Mycket har skrivits om Myteriet på Bounty och filmer har gjorts om det. I den här boken får du följa med en fjortonårig ficktjuv som får valet att åka i fängelse eller jobba av sin skuld på skeppet Bounty.
Boken är inte bara en fantastiskt spännande historia den är också rolig och väldigt bra berättad.
Det är en hyllad författare som har skrivit den, John Boyne. John är mest känd för boken ”Pojke i randig pyjamas”.
Men missa inte den här sjörövar-pärlan.

Älgflickan- boktips!

I höstas när jag var på en bokfestival i Småland, Småbus, fick jag en ny kompis – Malin Klingenberg.
Vi hade så roligt och så mycket att prata om. Det är tråkigt att hon bor så långt bort för hon är någon jag skulle vilja träffa ofta. Men Malin är inte bara rolig och smart, hon skriver bra böcker också. Malin är finlandssvensk och bor i Finland. Hennes böcker är alltså skrivna på svenska så det är bara att leta upp dem på biblioteket. Jag fick hennes senaste bok ”Älgflickan” i present. En mycket fin berättelse om Johanna som börjat sjuan, hennes bästa kompis har brutit med henne efter sommarlovet och Johanna blir väldigt ensam. Efter skolan hänger hon i deras koja och där blir hon vän med en älg som hon döper till Vildstjärna. Mer vill jag inte avslöja. Det är en varm och spännande bok.
Givetvis har den sålts till Tyskland, detta älg-älskande folk.

Boktips – Bilderböcker

När jag gick för att lyssna på min nya vän Malin Klingenberg som blev intervjuad på scen, fanns där också barnboksskaparen Lena Frölander-Ulf. Hennes bilderböcker är gjorda i skrapkartong. Efter att hon gjort den första boken sa hon ”aldrig mer”, men efter ett tag kom suget.

En tredje bok ska det bli, men vi får se när hon känner sig redo att börja skrapa igen. Båda böckerna är fantastiskt vackra och det får mig att tänka på en barndoms-idol, Hans Arnold. Jag ville inte säga det åt Lena, hon har säkert hört det förut. De är inte bara snygga, det är även spännande och fantasifulla berättelser. Något för varje förskola att köpa in.
Hur som helst ska du hålla koll på Lena Frölander-Ulf och hennes böcker. Det finns fler bra finlandssvenska författare än Tove Jansson, det finns mer än Mumin.

Efter mumin

På bokmässan i Göteborg gick jag för att lyssna på min nya vän Malin Klingenberg som var med i ett semnarium som hette ”efter mumin” på den finlandssvenska föreningen. Det var en riktigt bra föreläsning. Moderatorn var kunnig och ställde riktigt intressanta frågor. Med på seminariet satt också en bilderboksskapare. Jag blev så förtjust i hennes böcker så jag köpte dem med.
Jag insåg att det ligger något i det som de pratade om på seminariet. Det finns riktigt bra litteratur i den finlandssvenska delen av Finland. Vi behöver ju inte ens översätta dem! Det finns något efter mumin.
Böckerna som jag köpte är alla riktiga pärlor:

Älgflickan av Malin Klingenberg
Läs mer om boken här.

Pappa, jag och havet samt Jag, Fidel och skogen av Lena Frölander-Ulf
Läs mer om böckerna här.

Astrid Lindgrens Näs

Om ni är på väg till Astrids Lindgrens värld så missa inte hennes hem, Näs. Kanske har ni barn som uppskattar det (det hade inte vi), men annars är det något som jag rekommenderar till vuxna.
I museet går du omkring med hörlurar och guidas genom Astrid Lindgrens liv. Det är en väldigt fin och intressant utställning.
På gården finns en botanisk trädgård och konstinstallationer som till exempel de här önskekärlen.

Där finns också Pippis sockerdricksträd.
Kommer ni ihåg skyltdocke-armen som vinkade och sa: ”hej då!”?
Jag vet inte varför, men fortfarande händer det att jag gör så till mina vänner, vinkar med en stel arm och säger ”hej då!” med en konstig Pippi-röst.

Vi gick en guidad tur i Astrids barndomshem. Guiden berättade den fina kärlekshistorian om Astrids föräldrar. Hon var så pass bra på att sälja in berättelsen att många av oss köpte boken. Men efter att jag fick höra att den låg på Spotify med Astrid som berättare valde jag att låta bli. Kan det bli bättre än så? Nä, tror inte det.
Länk till Spotify: Samuel August från Svedestorp och Hanna i Hult.

Jag var en av 14 illustratörer som ställde ut på ett galleri på gården. Temat var Bullerbyn. Jag hade valt berättelsen om Näcken. Vi var två illustratörer som valt samma tema. Ops!

Först tyckte jag det var synd att temat var Barnen i Bullerbyn, jag har aldrig tyckt särskilt mycket om de berättelserna. Jag tyckte alltid att det hände för lite. Jag gillade mer Karlsson på taket, Bröderna Lejonhjärta och Ronja. En klasskompis till mig sa att Bullerbyn var hennes favorit, hon gillade de trygga kärnfamiljerna och idyllen. Det var något hon själv inte hade haft. Hennes teori var att vi längtade efter att läsa om det vi inte hade, de barn som hade en trygg uppväxt längtade efter äventyr. Kanske hon har rätt.

 

Småbus-bokmässa 2018

I september 2018 ordnades för första gången en svensk bokmässa för barn-och ungdomsförfattare och illustratörer. Arrangör var Joke Guns och platsen var i Småland.
Jag var nervös innan jag skulle åka för jag hade i min iver anmält mig direkt jag fick mailet om mässan. Efteråt kom mina tvivel. Det är första gången det ordnas, hur dåligt kommer det att vara, kommer någon att åka dit. Jag känner ju ingen. Ingen av de jag känner i branschen skulle åka dit utom jag. Jag undrade vad jag gett mig in på.

Läskig tavla ovanför min säng. Sov gott!

När jag kom fram med tåget mötte jag två holländska damer utanför stationen. Den ena skrev hästböcker och den andra var illustratör. Vi blev hämtade av Jokes man och skjutsade till folkhögskolan. De hade kommit till Sverige med sin familj några år tidigare. Joke hade förälskat sig i det svenska språket och en dag hade hon bestämt att familjen skulle flytta till Astrid Lindgrens trakter i Småland. Jokes man arbetade inom hemtjänsten något som var helt nytt för honom, men han trivdes så bra att han nu skulle utbilda sig till undersköterska.

Småbus hade ett gediget program med workshops och föreläsningar. Det fanns illustrationsworkshops för författare och skrivworkshops för illustratörer. Föreläsningarna leddes av författare och konstnärer.
Vi bodde tillsammans på folkhögskolan och åt måltiderna ihop. Snabbt fick jag en riktigt bra vän, finlandssvenska Malin Klingberg. Jag tror jag kände mig så hemma med henne direkt. Hennes humor och fina dialekt. (Jag är ju uppväxt vid gränsen till Finland). Malin var så rolig och vi två hängde hela tiden. Precis som när jag var liten kände jag mig putt om jag för ovanlighetens skull inte fick plats vid min ”bästis” bord. (Malin klättrar i repstegen nedanför.)

Flera av de andra deltagarna var också helt underbara. Stämningen var skrattig och alla delade med sig av sina erfarenheter. Vi tittade på varandras skisser och original. Vi gav varandra tips och peppade varandra. Det här gav mig betydligt mer än alla bokmässor jag varit på tidigare. Det var något så unikt som en mässa för oss, skaparna av bilderböckerna. Småbus hade försökt bjuda in förlag till mässan den sista dagen, men alla tackade nej för att de skulle till Göteborg.

Det var många verkligt duktiga illustratörer och författare från andra länder. Vi var inte så många från Sverige och jag tyckte det var roligt att träffa kreatörer från andra länder. Småbus var som ett vuxenkollo och oj, vad vi lekte och skrattade. Jag kom hem fylld av inspiration, tips, nya kontakter och faktiskt vänner också!