På söndagkväll fick jag ett sms av min förläggare Sofia. Bibliotekstjänst har gett min bok betyget 5 av 5.
Jag blev så bubblande glad. Det här är en bok som jag skrivit på så länge. Nästan pinsamt länge. Jag hittade ett första dokument från 2011! Visst har jag kommit ut med andra böcker under tiden, men jag har verkligen kämpat med den här. Det här blev en riktig energi-kick inför skrivandet på de kommande böckerna. Mitt hårda arbete lönade sig!
Jag gick in på bokhandeln och såg min bok ligga där.
En expedit kom fram till mig och jag berättade att det var jag som hade skrivit den.
– Såg du att jag sålde en precis? frågade hon.
– Neej, vad roligt! utbrast jag.
– … om hon inte lämnar tillbaka den förstås, svarade expediten.
(Först lite smek, sen en smäll)
Jag har fått en trailer! Och det är inte vilken trailer som helst. Min man, Andreas Wicklund på Kaktusfilm har gjort detta mästerverk. Här får ni en försmak på Väktarinnan, del ett i trilogin Viskornas dal.
Andlöst spännande och originellt om kärlek och uråldrig magi i Tornedalens hisnande miljöer. Väktarinnan är den första delen i trilogin Viskornas dal av Åsa Rosén.
Sedan jag kom tillbaka från Tornedalen har jag redigerat min bok som kommer ut till hösten – ”Väktarinnan”, som är den första boken i trilogin om ”Viskornas dal”.
Min redaktör har kommenterat och jag skriver om och om igen.
Jag och min man jobbar ju hemma så för oss har inte den här Corona-perioden förändrat vår arbetsdag, men det är långtråkigt – allt roligt är ju inställt. Det är tråkigt att vi inte får träffa äldre släktingar och vänner. Men det är en självklarhet att stanna hemma och inte lämna huvudstadens smitthärd och riskera att dra med det till andra delar av landet. Det är en fruktansvärd sorg att så många dör här i vårt land och i andra länder runt om på jorden.
Ta hand om er allihopa jordbor! <3
Så många skratt under den här veckan. Jag och bibliotekarien Anna-Karin har rest runt till skolor i Övertorneå, Hedenäset och Svanstein. En veckas skrivkurs är nu över och vi har träffat glada och energiska elever som har skrivit om EPA-traktorer, skotrar, fotbollar, alla slags djur och förstås en del Corona.
Tusen tusen tack till alla elever. Det var så roligt att träffa er.
En veckas skrivkurs i min gamla skola i Övertorneå. Det är sig likt, men allt ser mindre ut. Antingen minns jag det fel eller så har jag växt några centimeter.
Eleverna berättade att väggmålningarna som jag och min klasskompis Anna gjorde när vi gick på skolan fortfarande finns kvar! Jag trodde att de var övermålade för längesedan.
Ett motiv tog vi ur en saga om en prinsessa som ville vara prins (dvs det är två prinsessor på hästen).
Min man fick en present som han önskade sig när han var si så där 5 år.
Nu vid 47 års ålder fick han äntligen en Legoland-resa!
Han blev rörd och sa att det nog var den bästa present han någonsin fått.
En helt annan reaktion än när han fick en resa till Transsylvanien.
(Om ni vill veta hur han reagerade när han fick en resa till Transsylvanien:http://www.asarosen.se/2014/04/presenten/)
I kväll gick jag på föräldramöte.
Förut brukade vi dra lott om vem som skulle gå, men Andreas tröttnade på att han alltid förlorade.
Rensar bland sparade kläder och hittar några tröjor som det står ”boo” på. (Nu bor jag i boo men det här är inge lokalpatriotisk tröja).
Jag gjorde jobb för boo och fick betalt i kläder, deras pengar var antagligen slut redan då, men jag var nöjd. Oh, denna galna IT-era med omåttligt påkostade fester, sängar i lokalerna och vilda projekt. Baksmällan blev hård, men jag är glad att jag fick uppleva den eran.
Ps! Boken är också bra.
(Min sprattling är dans- och sångroboten Trallalajka och han är helt ofarlig).
Jag hörde på radion att AI-robotar kommer att behövas för att lösa jordens allvarliga miljöproblem. Är det någon mer än jag som tycker att det låter som en dålig idé?
Problemet är ju vi, homo sapiens. Om de bara gör sig av med oss är problemet borta.
Även om de programmeras till att de aldrig får skada en människa så borde de ju hitta kryphål i lagen om vi gör dem smartare än oss.
