I går fick jag veta att min bok Väktarinnan är en av de nominerade till Norrlands litteraturpris.
Väldigt roligt och hedrande!
I går fick jag veta att min bok Väktarinnan är en av de nominerade till Norrlands litteraturpris.
Väldigt roligt och hedrande!
Viskor är underjordiska kollektiva naturväsen i Tornedalsk folktro. Viskorna sägs leva i grottor under jorden. De är skygga och vill inte visa sig i onödan. I motsats till många andra väsen så är viskorna dödliga.
Viskor sägs på många sätt se ut som människor. De är smala och långa, många av dem har hår ned till midjan där de brukar fläta in årstidens växter och rötter. Ett kännetecken för viskor är deras gula ögon. Viskor sägs även vara vackra och förföriska. Det finns många legender och människor som försvunnit lockade av undersköna viskor. Förr pratades det även om att vissa siare och helare hade ”viskeblod” i sig och antogs ha fått sina förmågor av någon anfader som varit viska.Viskorna är starkare och snabbare än människor. De pratar samma språk som människorna i det område som de bor i och deras röster är viskande, därav namnet. Viskorna anses vara duktiga hantverkare. De gör fantastiska knivar, bågar, korgar av rot och avancerade träarbeten. Ibland hörs sånger från underjorden. Deras sånger ska vara mjuka och vemodiga och påminna om våra gamla vaggvisor. Viskorna har en förmåga att ta bort minnet från människor. I Tornedalen finns många legender som berättar om människor som varit borta i veckor och sedan kommit tillbaka utan ett minne av vad de varit med om.
Viskorna lever parallellt med människor och så länge de blir lämnade i fred är det ingen fara, men om människor bygger på viskornas mark och viskestigar så kan det gå illa. Förr i tiden fanns det till och med kartor som visade var viskornas områden fanns och folk i Tornedalen följde dem och lät bli att bygga där.
Viskor kan vara både goda och onda. De viskor som lever i grottor anses vara goda hjälpare till människorna. Många kallar dem ”virvelviskor”. Men det finns också viskor som är jägare och som lever nomadliv sk ”skrindviskor”. Enligt folktron så återkommer de till Tornedalen varje år vid vintersolståndet. Det sades att om du stod på en viskestig under vintersolståndet och de passerade kunde du straffas med döden. Dessa viskor färdas med spann dragna av björnar och svarträvar. Svarträv var tidigare rikligt förekommande i dalen och finns även i Övertorneås kommunvapen. Du kan känna igen en skrindviska på deras annorlunda klädsel, de bär byxor av renskinn och pälsvästar.
I viskegrottor finns kristaller som sägs ha en helande kraft. Viskor brukar bära ett halsband med bergkristall runt halsen. Folk som tror på viskorna har det som sin symbol. Förr i tiden bar nästan alla i Tornedalen ett sådant runt sin hals.
I Tornedalen har tron på andra väsen som troll, tomtar och jättar försvunnit, men om du frågar om viskor händer det ofta att de säger att det inte är samma sak, viskor finns på riktigt.
Jag har fått en trailer! Och det är inte vilken trailer som helst. Min man, Andreas Wicklund på Kaktusfilm har gjort detta mästerverk. Här får ni en försmak på Väktarinnan, del ett i trilogin Viskornas dal.
Andlöst spännande och originellt om kärlek och uråldrig magi i Tornedalens hisnande miljöer. Väktarinnan är den första delen i trilogin Viskornas dal av Åsa Rosén.