Vi fick höra att flera lärare har arbetat med Väktarinnan i sina klasser. Nu finns en alldeles färsk lärarhandledning att ladda ner. Den är anpassade efter den nya läroplanen Lgr22 och gjord i samarbete med min syster som är lärare i svenska för årskurs 4-9.
Väktarinnan lärarhandledning som pdf
Ni hittar den även på Rabén och Sjögrens webbplats: väktarinnan.pdf
Den här veckan har jag ritat fiskar och skrivit på ett manus som är en spin-off på Viskornas dal.
Måndagkväll tränade vi styrke. Jag körde ett skivstångspass och valde lätta vikter, jag vill ju inte bli för stor…äh, skojade bara…jag är för svag efter att inte ha tränat under sommaren.
Efter det var det min matlagningsdag och vad passar efter ett hårt träningspass?
Jo, vodka pasta! Super dupergott! Se ”Pasta Darling”.
Men mamma svarade i familje-chatten: ”låter inte gott”. 😀
Tisdag så var vi på Fasching och lyssnade på trombonisten Karin Hammar och hennes band. Pinsamt nog måste jag säga att jag inte kände till henne och enda anledningen att jag var där var för att min jazzälskande dotter och hennes kompis inte var gamla nog att få komma in, de behövde sina föräldrar med sig.
Det var fantastiskt bra! Men i andra setet frågade jag om det gick bra att dra sig lite bakåt och sitta och prata lite (med kompisens förälder). Då fick jag till svar: ”det här är sista gången du får följa med till Fasching”. Ops! Hur som helst satt jag lydigt kvar och lyssnade.
På onsdag skulle jag skjutsa gamla vänner från Norrbotten (gamla i dubbelmening, de är mina föräldrars vänner och pensionärer) runt i Stockholms trakten. Först till norrort och efter några timmar tillbaka till Centralstationen där de skulle ta tåget norr ut igen. Allt gick fel. Det var fint väder när jag åkte hemifrån så jag glömde ta med mig jacka. Jag glömde ta med bankkort nr 2 där jag brukar ha mer pengar. Så när jag har skjutsat dem till ställe A och skulle vänta på dem i någon timme så gick jag till ett shoppingcenter. Jag märkte att mobilen höll på att dö och givetvis hade jag inte tagit med laddare. Upptäckte att jag bara hade med ett av mina två bankkort, och på kortet som jag tagit med mig fanns den svindlande summan – 55 kronor. Jag hann messa Andreas så han kunde swisha pengar. Så jag köpte en billig laddare på Flying Tiger. Den fungerade inte! Gick tillbaka för att byta den. När jag sedan stod och laddade började det spöregna. jag köpte en billig huvtröja. Då ringde mina vänner och sa att jag kunde hämta dem. Jag var den enda som lämnade shoppingcentret och gick ut i spöregnet. Lagom blöt körde jag dem mot stan, gpsen snurrade ut mig på märkliga vägar. Men vi kom fram, tjolahopp!…så jag ska inte klaga. Jag hittade en parkeringsplats i city. Jippi! Vi gick för att fika och sitta ner för en pratsund på stationen. Jag vinkade ”hej då”. När jag kom tillbaka till bilen hade jag fått en p-bot på 1100! På vägen hem hamnade jag i bilkö och var lagom grinig när jag handlade middag (halloumiburgare fick det bli, snabbt och enkelt) och så äntligen ÄNTLIGEN var jag hemma.
Ps! Det visade sig att bensinmätaren på bilen visat fel, den lyste aldrig och egentligen var det nästan helt slut på bensin. och kunde inte åka en meter Morgonen efter fick vi åka till macken med en dunk för att ta hem och fylla på. Så om man ser det på det viset så var det ju en jäkla turdag!
På Torsdag ropade jag: ”Det här ska bli min lyckodag!” Jag tog frukost i sängen och såg på ett avsnitt av ”Sandman” (för det är jag värd, intalade jag mig). Efter en lyckad skrivdag gick jag och My på långpromenad. Lite kortare än vanligt, men det blev i alla fall 5 km och 29 våningar. Inget bad den här gången. Förra veckan gick vi över en mil (1,3) och blev så varma att vi tog ett dopp i havet på vägen hem.
Dottern lärde mig ny fakta: Det är mer motiverande att ställa en fråga än en påstående. Alltså borde jag har ropat: ”Ska det här bli min lyckodag?” för den ultimata motivationen.
Fredag blev jobb och tacomiddag. På kvällen spelade vi Ticket to Ride. I slutet blev det strid mellan mig och Andreas. Vi började förstöra för varandra i stället för att koncentrera oss på att komma fram till våra destinationer och dottern vann. Helt rättvist!
Idag lördag har vi varit på finsk tango vid Myrsjön. VI dansade ful-tango till skön musik.
När vi kom dit fick jag nostalgitårar i ögonen. ”Det här är som hemma” 🙂
Min tredje och avslutande bok ”Tvillingarnas tid” fick även den en femma av BTJ (Bibliotekstjänst). Jag hade sagt att det inte gör något om den sista inte får en femma, det var ändå så stort att del 1 och 2 fick det. Men så står jag där och ler som en tok. Jag kapade de delar som spoilar handlingen, men så här skrev de:
”Tvillingarnas tid är den tredje och avslutande delen om Viskornas dal, Fortfarande är det svårt för Iza att inse vad det innebär att vara Viskornas väktarinna […] Spänningen är på topp under hela läsningen, med såväl tragiska moment som riktigt dråpliga episoder. Det tonårsäkta, lite småfula språket, Izas snabba, ofta felaktiga slutsatser, är så fint gestaltat att det ökar trovärdigheten även i de övernaturliga elementen.
Läs och njut”
Idag är det tydligen Internationella tvilling-dagen och i dagarna går den sista och avslutande delen i trilogin till tryck: Tvillingarnas tid.
Iza som ni har fått följa i böckerna Väktarinnan och Kristallgrottan, har en tvillingbror, Enok. Men i den här boken dyker även spegeltvillingar upp och Tornedalens tvillingbyar på båda sidorna om älven kommer att få betydelse.
Vad är det med tvillingar? Jag skrev om tvillingpar redan när jag var liten. Här får ni se delar av den dramatiska berättelsen om Pia och Pelle. Pia blir inte bara påkörd hon blir även kidnappad! Rafflande spänning 😂
Min fascination för tvillingar slutar inte där…jag gifte mig faktiskt med en.
Idag skickade jag iväg slutkorren. Jag förstår ännu inte att det är över. Att år av skrivande om Viskornas dal, mitt Tornedalen är färdigt! Det är med blandade känslor som jag lämnar det här projektet som legat mig så varmt om hjärtat. När jag började så visste jag inte att så många skulle engagera sig i Iza, Enok, Varkjaur, Helly, Paul och de andra. Jag är så otroligt tacksam till varje läsare, boktipsare, recensent som hört av sig eller spridit ordet om Viskornas dal. Idag är jag trött och i kväll ska jag intervjuas av amerikanska bokläsare. Mer om det kommer senare.
(Nej, böckerna finns inte på engelska (än) men jag ska berätta om mina böcker och Tornedalen.)
Om ni är i Karlstad så kommer jag att vara på Värmland bokfestival. Jag kommer att finnas vid ett bord som jag ännu inte har numret på. Leta gärna upp mig. Jag har aldrig varit på den här bokfestivalen, men jag har hört rykten om att detta är boknördarnas mässa (jippi!) och att där ska finnas cosplay och besökare utklädda till sina favoritkaraktärer! (Jippi, igen!). Rapport kommer.
På lördag har jag ett författarsamtal med Lisbeth Nordin på Fantasyscenen.
Som vanligt har jag fått hjälp av min man Andreas på Kaktus film. Det är inte alla som har en Guldbagge-vinnare skrotande i sina hem. Dessutom är han billig (gratis :-)) Nej, nej, jag får inte heller pengar. Eller jo, det får jag, men dem lägger jag på filmklipp. Galet? Kanske. Men fin blev den.
Klicka på bilden. Leder till Youtube.
Kristallgrottan av Åsa Rosén Ett halvår har gått sedan tumulten nere i viskornas grottsalar, då Varkjaur och hans följe gav sig av när Iza skulle krönas till väktarinna. Sedan dess har det mest varit skola och vanligt tonårsliv
Han har en del annat jobb just nu, Andreas, men jag tjatar så snällt som möjligt på honom att göra min trailer. Snart kan vi visa upp resultatet. Kristallgrottan utspelar sig under midsommar och höst i Tornedalen.
Jag fick skickat till mig en skärmdump på en artikel om mig och min bok, Kristallgrottan, som strax kommer ut. Lokaltidningen är tvåspråkig med en svensk och en finsk del. Jag gick i gymnasiet i Haparanda eftersom min by inte hade gymnasium. Där bodde på Haparandas elevhem och det blev tre vilda och roliga år, men det är en annan histo
ria.
Jag fick ett paket hem till mig med min nya bok, Kristallgrottan, del två i trilogin om Viskornas dal.
Framsidan har jag gjort, men formgivningen i övrigt har Jeanette Wigren på Rabén och Sjögren.
Jag klappar den ömt, min femte bok.
”Ett halvår har gått sedan tumulten nere i viskornas grottsalar, då Varkjaur och hans följe gav sig av när Iza skulle krönas till väktarinna.
Sedan dess har det mest varit skola och vanligt tonårsliv för Iza. Egentligen borde hon studera boken Viskornas dal, och sätta sig in i vad uppgiften som väktarinna innebär, men det går trögt. Det är som om motivationen försvann med Varkjaur – och från honom har hon inte hört ett ord. Men så uppstår ett nytt hot mot kristallgrottan. En hänsynslös gruventreprenör har hittat fynd i Kaulinpää och vill provborra. Med ens behöver viskorna sin väktarinna. Iza måste kalla på skrindviskorna – och Varkjaur …
Andlöst spännande och originellt om kärlek och uråldrig magi i Tornedalens hisnande miljöer. Kristallgrottan är den andra delen i trilogin Viskornas dal.”
