Sitter vid köksbordet och skissar på illustrationerna till min nästa bok:
Cirkus Caramba och vampyrmysteriet men jag fastnar ofta vid laptopen med att googla om Transsylvanien. Det är så vackert där, eller, jag har inta varit där, men bilderna som jag hittar på nätet visar dimhöljda berg, medeltida städer med borgar och massor av vilda djur.
Jag glider inte till min familj som slösitter i soffan.”Hör ni, vi måste åka till Transsylvanien”, säger jag.
”Transsylvanien?”
Blickarna har släppt I-paden och I-phonen.
”Visste ni att de har Europas största antal björnar, vargar och lodjur”. Jag ler mitt bredaste införsäljande leende.
Inga applåder och glädjetjut hörs från soffan.
”Men hör på det här. Man kan klättra där. Det är en som berättar här hur han såg klösmärken på trädstammarna efter björnklor. Han kände hela tiden deras närvaro när han klättrade i bergen.”
”Klättra i berg?” Sist vi klättrade i berg glömde du att säkra dig flera gånger. Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv.”
Jag känner att jag inte lyckats sälja in Transsylvanien ordentligt utan får ta i med andra argument.
”Nämen okej, vi behöver inte klättra, de har jättecoola borgar med gamla tortyrkammare från 1200-talet.”
Min man kliar sig fundersamt i skägget.
”Kan inte cirkusen åka till Karibien i stället?”
