Astrid Lindgrens Näs

Om ni är på väg till Astrids Lindgrens värld så missa inte hennes hem, Näs. Kanske har ni barn som uppskattar det (det hade inte vi), men annars är det något som jag rekommenderar till vuxna.
I museet går du omkring med hörlurar och guidas genom Astrid Lindgrens liv. Det är en väldigt fin och intressant utställning.
På gården finns en botanisk trädgård och konstinstallationer som till exempel de här önskekärlen.

Där finns också Pippis sockerdricksträd.
Kommer ni ihåg skyltdocke-armen som vinkade och sa: ”hej då!”?
Jag vet inte varför, men fortfarande händer det att jag gör så till mina vänner, vinkar med en stel arm och säger ”hej då!” med en konstig Pippi-röst.

Vi gick en guidad tur i Astrids barndomshem. Guiden berättade den fina kärlekshistorian om Astrids föräldrar. Hon var så pass bra på att sälja in berättelsen att många av oss köpte boken. Men efter att jag fick höra att den låg på Spotify med Astrid som berättare valde jag att låta bli. Kan det bli bättre än så? Nä, tror inte det.
Länk till Spotify: Samuel August från Svedestorp och Hanna i Hult.

Jag var en av 14 illustratörer som ställde ut på ett galleri på gården. Temat var Bullerbyn. Jag hade valt berättelsen om Näcken. Vi var två illustratörer som valt samma tema. Ops!

Först tyckte jag det var synd att temat var Barnen i Bullerbyn, jag har aldrig tyckt särskilt mycket om de berättelserna. Jag tyckte alltid att det hände för lite. Jag gillade mer Karlsson på taket, Bröderna Lejonhjärta och Ronja. En klasskompis till mig sa att Bullerbyn var hennes favorit, hon gillade de trygga kärnfamiljerna och idyllen. Det var något hon själv inte hade haft. Hennes teori var att vi längtade efter att läsa om det vi inte hade, de barn som hade en trygg uppväxt längtade efter äventyr. Kanske hon har rätt.